Stress är kroppens systemreaktion på all slags kemisk, fysisk eller psykologisk påverkan (”stressor”), som syftar till anpassning. Begreppet ”stress” infördes av den kanadensiske fysiologen Hans Selye 1936.
Selye upptäckte tre stadier som karakteriserar stress: alarm; anpassning- och utmattning.
Evolutionen har under tusentals år av utveckling producerat en särskild reaktion som människan och djuren uppvisar när oväntade och ogynnsamma förändringar i deras omgivning inträffar. Ett djur som till exempel förnimmer fiendens närmande, förbereder sig för mötet: musklerna spänns, en stor mängd hormoner utsöndras i blodet, blodtrycket höjs. Denna skyddsreaktion stimulerar blodcirkulationen och mobiliserar kroppens energiresurser. Reaktionen är biologiskt motiverad: i nästa stund måste djuret anfalla eller fly. Denna reaktion döptes till “fly-eller-fäkta”
Stressreaktionens huvudsyfte är att snabbt och till vilket pris som helst erhålla energi som är nödvändig för att slåss med inkräktaren eller för flykten, och även att bromsa andra livsprocesser som inte har direkt samband med det förestående slaget.
Stressreaktionen styrs med hjälp av kroppens reglersystem – det vegetativa och det endokrina. Stora mängder adrenalin och andra stresshormoner utsöndras i blodet, vilket aktiverar det vegetativa nervsystemets sympatiska avdelning.
Det sympatiska nervsystemets aktivering leder i sin tur till:
Ökning av hjärtsammandragningsfrekvensen
Höjning av blodtrycket
Snabbare andning (hyperventilering)
Skelettmusklerna ökar i styrka
Blodet koagulerar snabbare
Hos modern människa är denna biologiska stressreaktion omotiverad.
Inflytande av stress
De livsviktiga systemen befinner sig i högsta beredskap för fysisk aktivitet, men varken strid eller flykt kommer till stånd. Cykeln förblir ofullbordad. Detta har negativa följder för människans kropp och kan orsaka kroniska sjukdomar.
Man känner till att djur som råkar ut för långvarig stress (t ex möss som man binder fast och tvingar ligga på rygg i timtal orörliga) råkar ut för tre typiska skador. De får sår på magsäckens slemhinna, deras hjärtmuskels sammandragningsfunktion försämras märkbart och deras speciella immunceller som spelar en viktig roll i antitumörförsvaret minskar dessutom sin aktivitet några gånger.
För människans del är det immunförsvaret som stressen skadar mest. Stressen ökar risker för kärlkramp och hjärtinfarkt.
Till stressjukdomar räknas även dessa ”sju i topp”:
hypertoni
magsår
kronisk kolit
neurodermitis och psoriasis
bronkialastma
reumatisk artritis
störningar i sköldkörtelns funktion
Allmänna rekommendationer i stressituationer:
Det finns några allmänna rekommendationer hur man hanterar stressituationer:
Slappna av och andas djupare. I en stressituation börjar hjärtat slå fortare, man andas snabbare men ytligare. Därför skall man försöka andas djupt och långsamt för att slappna av.
Fysisk aktivitet är en naturlig stressabsorbent (detta gäller förstås bara om Ni inte befinner Er i ett utmattningstillstånd)
Släpp loss Era känslor i en miljö där Ni inte skadar omgivningen.
Försök att vila extra denna dag. Sömnen är den bästa kraftåterställaren.
Berika maten med C- och B-vitaminer.
Det viktigaste är att utarbeta en livsbevarande beteendefilosofi. Om Ni inte kan påverka stressfaktorn måste Ni förändra Er attityd! (Det finns många psykologiska tekniker för att åstadkomma detta. T ex i en stressituation ställer man sej framför spegeln och ler… och håller kvar leendet i två minuter. En annan effektiv övning går ut på att man försöker att betrakta stressituationen från ett framtidsperspektiv. Och så vidare.)
Det finns situationer när stressen inte är så iögonfallande eftersom psykisk och fysisk belastning har kronisk, dold karaktär. I detta fall kan problemet bestå i att människan inte ens är medveten om att hon behöver hjälp. Därför är det mycket viktigt att i tid diagnostisera den ackumulerade stressen för att balansera belastningen och korrigera sin vardag med syfte att på ett effektivare sätt fördela tid och resurser.
Det finns ett stort antal psykologiska tester och stressfaktorsskalor som syftar till att känna igen stress. De mest informativa är dock fysiologiska metoder – stresstester som registrerar kroppens egna parametrar. Kroppen, som man säger, ljuger aldrig.
Mest frekventa stressymptom:
Fysiska:
Kronisk trötthet
Sömnrubbningar
Huvudvärk
Lös mage
Ökad svettutsöndring
Nervösa ryckningar
Minskad sexuell aktivitet
Psykiska:
Irritabilitet, ilska
Oro och nervositet
Dåligt humör, även depression
Försämrat minne, koncentrationssvårigheter
Minskad effektivitet, minskat intresse för arbete
Förlust av humor
